Mentalitetsdebatten blossar vilt. På flera olika sidor kan man antingen läsa att man minsann ALDRIG sett en rädd collie och lika ivrigt menar andra att collien faktiskt är en ras som är räddare än de flesta andra raser som har ett material att jämföra med. Samma debatt har blossat upp många gånger under de 25 år jag varit med i klubben. Det som i mina ögon skiljer sig denna gång är den helomvändning som vår rasklubb har gjort. Från att ha jobbat hårt för att förbättra mentaliteten är parollen nu ”alla ska vara med”. Nu menar man att man vill ge de uppfödare som valt att stå utanför samma verktyg som vi andra fått………..Jag vet inte, men i min värld, har samma verktyg funnits tillgängliga för oss alla, bara med den skillnaden att vissa använt dom och andra inte.

Det pratas också mycket om respekt. Vi ska respektera varandras olika åsikter, vi ska respektera de olika inriktningarna inom hundsporten, vi ska respektera att vi vill att våra collie ska se olika ut och framför allt ska vi respektera att vi vill ha olika mentalitet på våra hundar. Vi ska också respektera vår rasklubb som jobbar så hårt och dessutom ideellt.

Jag accepterar och respekterar visst att man kan ha olika åsikter, jag tycker till och med att det är berikande att prata med folk som har en annan mening än jag har själv. Många gånger kan man se saker från lite olika håll och vidga sitt tänkande. Jag respekterar ALLA inriktningar inom hundsporten, jag har själv provat många, lydnad, rallylydnad, viltspår, tjänstehundsutbildning, spår, sök, utställning osv. Jag har absolut ingenting emot folk som har som sitt största intresse i att åka på utställningar, säkert skulle jag tycka det var betydligt roligare om jag hade hundar som vann ibland. För mig är det viktigaste att vi aktiverar våra hundar och gör vi det med utställningsträning eller annan träning har ingen som helst betydelse för min del. Jag respekterar också att vi vill ha olika utseende på hundarna, vissa vill ha jättepälsar, mer stop, mindre eller större hundar etc. Det gör mig heller ingenting, så länge vi något så när hamnar inom vår rasstandard. Den tolkas ju också lite olika beroende på vilken typ man gillar. Jag respekterar även mentalitetsåsikter som går isär, MEN jag accepterar inte avel på rädda individer. Det tycker jag är ett praktexempel på dålig respekt mot våra hundar och mot våra valpköpare.

Nu verkar det som många känner sig trampade på tårna av debatten, speciellt de som har hundar som är felbedömda……….Det gör mig lite förvånad, om man anser att hunden är felbedömd behöver man väl inte alls känna sig träffad. Alla hundar som använts med brutna MH kan väl ändå inte vara felbedömda och det är dom jag vill att man undviker precis som de hundar som samlar på sig en massa kvarstående rädslor.

Nåväl, om vi nu återgår till respekten så kan vi gå in på rasklubben, det var också en styrelsemedlem som påtalat vikten av respekt. Det mest respektlösa och att absolut inte acceptera andras åsikter var väl ändå tilltaget på årsmötet där hela styrelsen stod bakom uttalandet att om vi inte röstade för deras förslag skulle de avgå!! Är det att visa sina medlemmar respekt??? Nu en månad senare skickar man ut ett förslag med en remisstid på en vecka??? Är det att visa respekt?? Ja, inte mot medlemmarna som knappt får tid alls till att fundera över förslagsformuleringarna. Jag frågar igen, varför denna brådska? Vill man inte ha in några svar från medlemmarna? Vad ligger bakom det skyndsamma, är det verkligen så som det spekuleras nu, att det planeras vissa kullar som inte skulle få sin valphänvisning enligt nuvarande system.Ja, det får väl framtiden visa. Men när man pratar om respekt ska man kanske fundera en liten vända till först.

Hur var det nu?? Jovisst ja………….

För att få respekt, måste man visa respekt.

Jaha, då var det igång igen……samma malande på fb. MH är inte allt, och det finns visst bra hundar som har brutna MH och varför har du själv använt avkomma till en hane med brutet MH????

Jag som sitter och tittar på Hunddata och Avelsdata mer eller mindre all min lediga tid tog nu en titt på dessa hundar som ständigt dras upp som bevis på att hundar med brutet MH är minst lika bra som andra……….Nåväl, dessa hundar har ju gått i avel så vi tittar väl på deras avkomma då. Den ena, som hela tiden påtalas att han minsann är skottfast eftersom han numera är aktiv TJH (förövrigt ingen som påstått att han skulle vara skotträdd eftersom han inte kom så långt i beskrivningen), har endast 28 % av avkomman beskriven och på ingen parameter mindre rädslor, mer nyfikenhet eller ens mer socialitet än rasen i övrigt. Vad han tillfört begriper då inte jag. Den andra som också återkommer hela tiden har endast en kull där ingen har gjort MH!!! Där kan vi ju då heller inte säga att han skulle vara ett bra avelsdjur, det vet vi helt enkelt inte. Varför kan man inte förstå att detta är två hundar som är utmärkta exemplar i det dom är utbildade i, bra reklampelare för rasen och förmodligen alldeles perfekta för sina ägare/familjer, MEN det behöver inte innebära att dom är bra avelsdjur!!!

Dessutom, och detta har sagts förut, att de hundar som har brutna MH och blivit felbedömda INTE är rasens problem, det är alla hundar med rädslor och brutna MH som INTE är felbedömda.

Jag tittade på årets första 20 kullar och räknade ut det skattade värdet på dessa. Tre kullar gick bort då de hade föräldrar utan MI (utländska hanar i 2 fall och en hane med brutet MH) kvar var alltså 17 kullar. Av dessa hade 12 ett skattat värdepå nyfikenhet/orädsla under 100 i vissa fall långt under, 9 låg under på skotten och lika många under på socialiteten!! Som om inte detta var nog låg hela 12 av kullarna dessutom under på leken. För mig som nu både tror på detta verktyg och dessutom tycker att det är viktigt ser jag att av dessa hundar kommer det bli 70% som har handikappande rädslor, är onyfikna, inte tycker att lek är kul och dessutom kommer 50% vara skotträdda och inte gilla folk!!

För dom valpköpare som vill ha något annat finns inte så mycket kvar.

Nu har jag under en tid varit helt lyrisk över hur lätt man kan föra sitt avelsarbete framåt med vårt nya verktyg MI. Under morgonpromenadernas funderingar kom jag fram till att detta givetvis inte kommer att ändra på någonting……MI är baserat på MH och eftersom de uppfödare som avlar på brutna MH och kvarstående rädslor inte anser att MH är ett bra verktyg så kommer dom givetvis inte tycka bättre om MI

Nu ska ju vår rasklubb dock se till att ALLA uppfödare ansluter sig till klubben. Där kommer dom sen att få utbildning så dom förstår hur bra verktyg vi faktiskt har. För det lilla som sipprat ut från vår numer hemliga klubb är ju faktiskt just det som den nya kullistan ska tillföra………..ge utbildning och information så kommer dom att till slut förstå…..

Jaja, inte tror jag att dom kommer på utbildningarna som ska hållas, eller att dom kommer ta till sig informationen som presenteras. Jag tror snarare som någon skrev i kommentarerna att dom ser hundar, med för mig positiva egenskaper som högst besvärliga.

När vi pratar rasens mentala problem finns det vissa som hela tiden återkommer till hälsan och självklart gäller samma där. Sjuka hundar ska inte gå i avel dock håller jag inte med om att hälsan är ett större problem än mentaliteten (varken på kort eller långhår), och det visar all statistik från försäkringsbolag också. Det är lätt att rykten uppstår och klibbar sig fast, då är det enklast att höra med den som äger hunden som skulle vara sjuk eller ha lämnat sjuka avkommor om hur det förhåller sig. Tyvärr registreras inte allting i hunddata eller avelsdata, där kan vi bara kolla HD, AD, ögon och mentalitet.

När jag läser igenom inlägget blir jag ledsen………Vart är min älskade ras på väg, vart kommer jag kunna hitta framtida avelsdjur och framför allt VAR finns min rasklubb!!

Förövrigt tillbringade jag dagen på MH banan igår och kom hem med en skön känsla i kroppen, det fanns bitar att önska MEN det kom lekfulla, glada och skottfasta hundar och det var samma hundar som åkte hem. Tack till mina valpköpare som ALLTID ställer upp och utvärderar vår avel så vi kan fortsätta framåt  

Idag är jag sliten…….Gårdagen tillbringades på sökkurs i spöregn. Massor med träning, ny information och en uppfriskning av gammal kunskap. Jättekul men ack så jobbigt……både för Cooper och mig…..Intressant med nya människor med andra raser. Under dagen diskuteras både skogsarbetet, gemensamma bekanta och givetvis de egna raserna. Igår hade vi alla olika raser och det är berikande att höra andras synpunkter både på deras egen ras och på min egen.

Mycket intressant var den spontana kommentaren om colliens mentalitet och att det minsann är rasklubbens ansvar att förvalta rasen, sätt krav så mer stabila, arbetsvilliga hundar föds. Märk väl att jag då ännu inte hade nämnt vare sig mentalitet eller rasklubb före detta uttalande. Jag blev både lite paff och glad över hur mycket folk har insyn i rasen och mentalitetsproblemen och deras inställning till vad rasklubben borde göra.

Nu råkar det ju dessutom vara så att jag till fullo håller med.

På en blogg som jag sporadiskt läser ser jag att det jobbas ganska aktivt för att flytta fokus från den delen som jag tycker är kärnpunkten i allt detta. Dels uttrycker skribenten hela tiden att det är ett utmärkt förslag från styrelsen, väl genomarbetat och ordentligt presenterat, jag instämmer inte i något av detta. Men det är ändå så att vi tycker olika och så kommer det alltid att vara. Det andra påståendet som hela tiden återkommer är att jag/vi skulle dumförklara och tycka att valpköparna är korkade……Jag har inte på någon annan sida eller blogg läst att så skulle vara fallet. Det enda stället där detta står, gång på gång är på denna blogg…….Jag undrar varför?? Är det så att denna bloggare anser det själv, eller försöker han misskreditera andra och så en misstanke om att jag/vi skulle tycka så??

Eller är det så (mest troligt) att detta är ett försök att flytta bort fokus från det faktum att styrelsen på årsmötet betedde sig så illa när dom hotade med avgång om vi inte följde deras vilja?? Fortfarande blir jag så arg när jag tänker på detta agerande och när jag dessutom hör från olika delar i landet att styrelsemedlemmarna i stället för att ångra tilltaget tvärtom är riktigt stolta över sig själva kan jag inte annat än må illa.

Detta är det som i min värld är den stora sakfrågan, inte om förslaget är bra eller dåligt, det hade vi kunnat diskutera, inte heller om valpköparnas intelligens, vilken jag för övrigt inte har något negativt att säga om (poängterar detta ännu en gång).  

Jag vill ha en styrelse som jobbar för rasen tillsammans med sina medlemmar, inte en styrelse som självsvåldigt styr efter egen vilja. Man kan ju invända att mötet röstade för förslaget men jag anser att ett förslag som så helt går mot tidigare inriktning borde ha diskuterats ordentligt ute i lokalområdena och sen återgått till ett medlemsmöte för att röstas om.

Jag vill att min ras ska ha ett bättre rykte än det jag hörde igår och jag vill att collie ska kunna komma ut på kurser och tävlingar utan att behöva få förvånade kommentarer. Jag kommer också att fortsätta att jobba för det, både genom att rösta för en styrelse som jobbar åt det hållet, och genom att fortsätta mitt avelsarbete på samma sätt som jag gör och då också använda alla verktyg som finns.

Dagen kommer att ägnas åt att skotta MH-bana för nästa helg aktivitet…….hoppas, hoppas att det i veckan blir riktigt varmt så vi får en snöfri och hyfsat torr bana.

Intressant artikel i senaste Hundsport om smuggelhundar. Artikeln belyser precis det som jag skrivit om senaste veckorna, valpköpare som inte vad som ska frågas efter, valpköpare som inte vet vad HD, AD och PRA betyder och givetvis inte vad MH betyder heller!! Inte får jag intrycket av att det är någon som tycker att dessa människor är dumma. Märkligt att colliemänniskor känner sig så kränkta, eller så gör dom inte det. Jag har trots allt bara sett några få som känt sig kränkta och dumförklarade……..

Ibland skulle jag vilja stå utanför och titta in i mitt eget huvud. Jag såg en diagnos på fb om ”Hundmänniskan” Känner nog att jag uppfyller alla punkter………Hela tiden uppfylls jag av olika upplägg på träning, olika kombinationer, olika idéer till vårt kennelläger. I natt vaknade jag och helt plötsligt hade jag hittat en spännande hane till en av våra ungtikar   I sociala sammanhang kommer jag plötsligt på mig själv med att inte ha hört ett dugg, då är tankarna plötsligt hos hundarna igen……Helt klart har jag äntligen efter många års, visserligen roliga arbeten, hamnat helt rätt i livet. Jag ägnar hela min arbetstid åt HUNDAR och all min fritid åt, ja gissa, HUNDAR. Mina egna hundar är med mig hela dagarna, vi badar hundar, rastar hundar, klipper hundar, trimmar hundar, städar hundboxar, plockar hundskit osv.

Helgen har tillbringats med, ja, så klart mina hundar och andras hundar. Långa promenader, långa stunder liggande i valplådan och en hel del lydnadsträning.

Det är nog detta som gör att jag blir så oerhört engagerad i det som jag tycker är viktigt. Jag blir så ledsen när jag ser dessa osäkra, rädda hundar och observera att det är inte bara collie. Det finns så oerhört mycket hundar som mår riktigt dåligt och dom har verkligen inte förtjänat det och inte heller deras olyckliga ägare har förtjänat detta. I helgen hade jag kennelkonsulenter på besök och den ena damen antydde att det beror en hel del på miljön om hunden blir rädd. Så klart kunde jag inte vara tyst………Jag blir så irriterad på dessa uttalande om att miljön förstör hunden, ja, så klart, om hunden misshandlas eller har helt undermåliga förhållande, men den alldeles vanliga valpköparen!! En hund blir inte paniskt rädd för allt och alla för att den utsätts för något obehagligt, den blir inte paralyserad av rädsla för att ägaren inte förstod att man inte skulle jollra vid något skrämmande, den ligger inte tryckt i hallen för att man glömt att lägga på en matta, den är inte rädd för folk för att man inte varit i stan …….Det är inte den vanliga valpköparens fel att det blir så här, det är vi uppfödare som har ansvaret att se till att våra hundar får bra nerver, är nyfikna så man kollar vad som skrämde, blir lekfulla så det kan överbrygga en ovanlig situation och sist men inte minst, visst ska man kunna bli rädd för en överraskning , men när faran är över ska man kunna gå fram, titta, avreagera och gå vidare i livet.

Jag har stor respekt för mina valpköpare och valpköpare i allmänhet, därför blir jag ordentligt irriterad när man gång på gång påstår att jag, och dom som samtycker med mig om den ”nya” kullistan, dumförklarar valpköparna. Jag har inte någon gång påstått att någon är dum, det uttalandet kommer från helt annat håll, däremot påstår jag att det är svårt, framförallt för nya valpköpare att veta vad man ska titta efter (det är det ju helt uppenbart för många uppfödare också). Senast igår, pratade jag med en blivande valpköpare, som inte på något sätt är ointilligent, tvärtom skulle jag vilja påstå, som framhöll hur svårt hon tyckte att det var att veta vad man ska titta efter och hur man kan jämföra olika material.

 Jag som varit så skeptisk till bloggarvärlden är nu otroligt glad att jag upptäckt den världen. Jag har nog trott att en massa tid skulle läggas på skrivandet men varje gång jag börjar ett inlägg så bara rinner orden ur mig, kanske inte så förvånande för dom som känner mig och hört mig prata   Alla tankar och idéer som ploppar upp i huvudet kan skrivas ner och därifrån antingen avskrivas eller utvecklas. För varje gång entertangenten trycks ner och ännu ett inlägg flyger iväg ut i cyberrymden känner jag hur huvudet rensas. Mina tankar kan delas med mina vänner och dom som är intresserade, dock verkar det som en del som inte är så intresserade inte kan hålla sig härifrån!! Allt jag skriver är vad jag tänker och ni kan inte ta ifrån mig mina tankar och mina ord…………Min blogg är precis det, MIN, det är min ventil, mina känslor och mitt tyckande. Välkomna att läsa eller låt bli!

Hur kommer det sig att en del är så otroligt engagerade i olika saker medan andra rycker på axlarna och menar att man får se hur det blir?

Det här har upptagit mina tankar under några dagar och många diskussioner med mina vänner har förts. Mina vänner är kloka personer som har lätt för att sätta sig in i mina känslor och dom har också lätt för att komma med många kloka synpunkter.

Under lång tid har stort intresse, tid, pengar och arbete lagts ner på rasklubben och det har gjorts med stor glädje. Jag har verkligen trott på vårt arbete och det har också varit omtalat inom andra rasklubbar med respekt. Mycket pengar har samlats in för att komma framåt med projekt Mentalt sund collie, pengar har samlats på kennelläger, valpköparna har gjort donationer, våra egna mentalfiguranter och till och med figuranter som inte har anknytning till collie har avstått sitt arvode till förmån för projektet.

Med stor spänning har jag följt arbetet med att få fram ett index……..Nu är det här och vad händer då?? Jo, vissa uppfödare får plötsligt inte hänvisning på sina kullar, ja det kanske inte är så förvånande. Vi är nog många som insett att man inte kan titta på bara en individ, det ger inget större utslag i aveln. Det framhölls också på senaste årsmötet att ”vi” måste sluta individavla!!!

Då är ju index ett utmärkt verktyg, eller hur? Det var i alla fall vad jag trodde, men tydligen inte. Nu är det för många som inte får hänvisning……….. I stället för att avla efter index, som så mycket pengar och möda lagts ner på, bestämmer man sig då för att hastigt och lustigt (ja, kanske inte så lustigt) att ta bort valphänvisningen till förmån för en kullista där alla kan få vara med.

Motiveringen jag har hört är att kvalite inte kan garanteras! Ja, men nog är vi väl i alla fall överens om att valpar efter mentalt starka individer med högre index i större grad nedärver detta?? Vi är väl överens om att omlysta hundar inte har några små colobom och vi är väl överens om att hundar med en utställningsmerit åtminstone ser ut som en collie? Att det sen inte finns fler saker som cancer, DM, ep, bukspottskörtel osv  har väl aldrig påståtts på valphänvisningen? Men ännu så länge har vi ju inget hälsoregister där detta registreras….

Jag undrar varför vi lagt så mycket energi på detta, när vi plötsligt ser att det blir svårt för vissa att få hänvisning så är det inte så att dom uppfödarna ska anstränga sig lite extra, nej då sänker vi kraven i stället……

Jag har aldrig tyckt att vår valphänvisning varit till för uppfödarna, den har varit avsedd som en hjälp till valpköparna. Nu ska en förklarande text hjälpa dom och må vi inte dumförklara valpköparna om deras förmåga att ta sig fram bland all information. Nej då är det betydligt bättre att dumförklara alla uppfödare som ställer frågor men bara får till svar att så mycket mer information finns inom projektgruppen, och den informationen har inte vi!!! Berätta då för oss……vi är många som känner oss svikna och lurade.

Jag tror att mitt engagemang, min frustration, min ilska, min besvikelse beror på att jag känner att allt jag jobbat för och trott på (och detta faktiskt tillsammans med dom människorna som nu tror på något helt annat), inte längre är värt något.

Jag kommer i alla fall att fortsätta mitt arbete för att få fram dom underbara collie som jag vill föda upp och jag kommer fortsätta använda dom verktygen som finns som hjälp, jag kommer fortsätta träna och tävla med mina hundar för att även där kunna se att det går framåt och jag kommer fortsätta ha en god kontakt med andra uppfödare för att kunna ha bra koll på hälsobitarna, jag kommer också fortsätta ta så god hand om mina valpköpare som jag kan, med läger och kurser och tillsammans med dom utvärdera min avel. Men jag kommer nog inte att vara så glad för min rasklubb längre…….

Under helgen som för övrigt har varit helt underbar, har en hel del tid ägnats åt SKK’s Hunddata. Jag har tittat på registrerade kullar hos långhårig collie, och ser då att många av dessa är så långt ifrån att komma ens i närheten av ett MI på 100!!! Fler tikar med så låga MI som 80 på nyfikenhet/orädsla är parade med hanar som inte heller kommer upp i ett MI på 100. Vi ska då ha klart för oss att 100 är ett medelvärde i rasen, de hundar som har 100 är alltså varken sämre eller bättre än övriga collie. Här väljer man en avelstik med ett så lågt värde och hittar en hane som även han är betydligt sämre än rasen i övrigt! och det är INTE en kull utan flera……..Hur kan det här komma sig? Är det okunskap? Och hur har rasklubben då lyckats få ut informationen om MI? Eller är det ointresse?? Och vad gör man då åt saken? Jag läste på fb en kommentar ”jag skiter i MH och har lyckats med både collie och sheltie”. Nu visade det sig att den människan inte var en uppfödare utan ”bara” en hundägare. Lite förvånande var ändå kommentaren och jag kunde inte låta bli att undra vad hon lyckats med??? Likafullt måste det sitta en hel del uppfödare och också ”skita” i MH och numera även i MI. Har alla dessa pengar som lagts på projektet kunnat kastas i sjön? Om inte uppfödarna vill ta till sig informationen så hjälper det ju inte hur mycket information vi än har. Resultatet kommer ändå att bli det samma. Jag har så svårt att förstå att en rasklubb, som jag känt stor samhörighet och lojalitet med, och som i mina ögon verkligen värnat om rasen, gör helt om och går åt andra hållet.

I rättvisans namn ska nämnas att många uppfödare tittar noga på avelsdjuren OCH använder sig av de verktyg som finns.  

Allt det här får mig att fundera på var min lojalitet finns…….och vad är egentligen lojalitet? Vem ska man vara lojal mot? Ja, mot sina vänner så klart, men…..sin ras?, sin rasklubb? sin arbetsgivare? sina valpköpare?

Jag slog upp ordet och fick följande förklaring

” Lojalitet är en personlig egenskap som ibland betecknas som en dygd. En person som är lojal mot en annan person är under en längre tid hjälpsam och vänskaplig mot denna. Den som är lojal mot en annan tar även dennas parti i konflikter. Begreppet är särskilt vanligt förekommande för att beskriva relationer mellan personer av olika status, exempelvis mellan en regent och regentens undersåtar.”

Jag kom fram till att jag är nog inte så lojal, jag vill inte vara en undersåte till en regent där jag inte kan vara ärlig mot mina egna ideal eller min ras………nog vill jag vara hjälpsam och vänskaplig men inte när det strider mot min egen övertygelse och jag vill framförallt inte ta parti för något jag själv inte tror på.

Jag föredrar att vara ärlig mot mina vänner (utan att vara dum), ärlig mot min ras och rasklubb, ärlig mot mina valpköpare och framför allt ärlig mot mig själv.

Påsk, lite mindre jobb och lite mer egen tidJ Skönt!! Grubblar vidare på collieavel, verktygen vi har och de olika meningar som finns om dessa. Mitt sista inlägg om MH ,var riktigt långt och ändå finns det massor att tillägga…..Bland annat kommenterade Per att han inte kan ursäkta avel på djur med stora rädslor. Givetvis tycker jag inte att rädda djur ska gå i avel, det strider mot SKK’s grundlagar, djurskyddslagen och allt sunt förnuft.

Det största problemet inom rasen tror jag är att vi inte ser på rädslorna på samma sätt. För mig är en hund som vänder sin rädsla inåt, slutar att agera och bara stirrar rakt fram mycket värre än en hund som flyr. Jag inbillar mig att om man åtminstone kan springa och kan fly från faran så mår man något bättre än när man inte ens förmår det. Ibland ser jag dom här paralyserade hundarna komma tillsammans med sina ägare som tycker att hunden är så trygg, den springer inte ivägL

Jag har absolut inga vetenskapliga belägg för det här utan det är min högst personliga tro.

Dessa eviga diskussioner på olika forum tar också upp felbedömningar, dåligt väder, beskrivare med fördomar mot collie osv. Allt det här är jag helt övertygad om att vi kan bortse ifrån om vi får fler ur kullarna till MH. Då kommer vi att se om kullen är orädd, lekfull och nyfiken eller om de flesta i kullen inte lever upp till det. Ibland kommer det att bli en kull som ger ett sämre resultat och det vore skönt om alla inser att det är så och att man inte behöver börja försvara sig.

Jag läste nyss på fb någon som skrivit att de hundarna som är felbedömda inte är rasens problem, dom hundarna kommer ju inte att bidra till en sämre MH spindel. Är hunden felbedömd och är ett bra avelsdjur så kommer givetvis större delen av avkomman också bli bra, och det är ju helt sant.

Nästa fråga som återkommer hela tiden är att man inte kan få valpköparna att komma till MH. Jag funderar mycket på det här och vad det kommer sig. Jag har nästan aldrig svårt att få mina valpköpare att röntga och MH beskriva sina hundar. Kanske beror det på mitt eget stora intresse och att jag genom det lägger fram det på ett intressant sätt? Jag tar dessutom upp det redan vid vår första kontakt, berättar lite om vad jag tycker är viktigt och vilka krav jag har på mina valpköpare. Det är ju faktiskt inte så att jag har valpköpare som allihop är intresserade av MH, de allra flesta har ingen aning om vad det är.

Många uppfödare säger att köparna lovar att hundarna ska röntgas och beskrivas men att det blir ändring när tiden närmar sig.  Hur kan det komma sig? Så klart underlättar det att jag ordnar MH för mina kullar men det är ju en lätt sak för alla uppfödare, bara att ta kontakt med sitt lokalområde eller sin lokala brukshundklubb och nog tror jag de flesta kan få hjälp då.

Det måste handla om något annat, antingen tycker man inte det är viktigt, eller så blir det lite besvärligt, jag vet inte. Kanske man inte vill ha hela kullar till MH om man misstänker att det inte kommer bli så bra? Det skulle dock vara intressant att höra andras synpunkter på det här.

När jag tittar på mina hundars beskrivningar så är det lek och nyfikenhet jag lägger stor vikt vid. Har vi en hund som är nyfiken och dessutom gillar att leka så är jag helt övertygad om att vi får mindre rädda hundar på samma gång.

Ofta hör vi också att man aldrig sett rädda hundar och undrar var dom finns…..Det kan inte vara en slump att collie ligger nästan sämst till vad gäller rädslor i den stora grupp av MH beskrivna raser, där de flesta faktiskt är sällskapshundar. Jag är ofta med på MH och kan tala om att det kommer en hel del rädda collie dit i alla fall. Det som gör mig bekymrad och ledsen är att jag ett flertal gånger hört kommentaren att beskrivaren ska bryta hundar för dom måste ha känd mental status eftersom den inom kort ska gå i avel……..Var är vårt uppfödaransvar då???

Jag är absolut inte bättre än någon annan, jag har också fött upp hundar som flyr på MH, hundar som inte orkar igenom banan eller hundar som är skotträdda men jag skulle aldrig drömma om att avla på dessa individer. Det är inte bara hunden som ska klara ett liv med stora rädslor det är en familj som ska ta hand om detta också. Att köpa hund är oftast ett stort ögonblick i en familjs liv, det SKA vara roligt att ha hund och inte ett tillrättaläggande för att hunden ska klara en vardag.

När jag skriver att vi ska tänka på att alla har en mening med sin avel menar jag snarare att jag vill ha lekfulla, nyfikna och livliga hundar med aptit på livet medan andra kanske vill ha lugnare hundar men ändå stabila.  Det finns faktiskt inte NÅGON ursäkt att avla på rädda individer.