Jag tänker ofta på hur livet ändrar sig, dels genom stora händelser både positiva och negativa men även genom små oviktiga skeenden. Jag har ända sen ungdomen haft fyra saker som jag lovat mig själv att jag aldrig ska göra, gymnastisera, löpträna, ta hand om bokföring alternativt vara kassör samt sitta i en valberedning. Nu ett antal (ganska många) år senare, jobbar jag med bokföring åt 11 företag och sitter dessutom i valberedningen i en ideell förening och stortrivs med båda delarna. Jättekul att få alla siffror att gå ihop och valberedningsjobbet är fantastiskt genom alla nya kontakter och roligt med så många namnförslag. Det är inte så vanligt med vare sig det ena eller andra. Jag inser att man aldrig ska säga aldrig   Bli inte förvånade om jag snart kommer med nya löparskor eller ett gymkort.

Dagen har för övrigt ägnats åt telefonen, ja inte är det så ovanligt men…….. Många samtal med många frågor, vad är nu detta? Ska vi inte kunna ställa frågor där heller? Är inte vår styrelse till för oss medlemmar? När kan vi få ställa våra frågor och få en diskussion runt dessa? Ja nu är det dags igen….på hemsidan kan man nu läsa att alla frågor ska lämnas in skriftligt i samband med mötet och att man kan förvänta sig att få ett skriftligt svar via klubbens hemsida. Är det samma styrelse som precis nyligen skrev att de gärna diskuterar med sina medlemmar men vill att detta ska ske på medlemsmöten?? Jag tycker nog att det är svårt att få en diskussion till stånd om man ska skriva ner sina frågor och få svar några veckor senare. Vi kommer alltså även fortsättningsvis kommunicera via annat än fysiska möten.

För min egen del undrar jag, vad är det som händer? Varför vill man inte längre ha närhet och en god kommunikation med sina medlemmar? Jag har både tänkt och skrivit detta förut men det tål att upprepas, jag blir misstänksam. Vad är det som man inte vågar prata om? Nu väljer man återigen att undvika och när kommer vi ha nästa möjlighet att få en diskussion, ja, det är väl på nästa årsmöte om 8-9 månader. Om man har en god avsikt och ser möjligheter med sina förslag och har en förklaring till allt som skett efter årsmötet varför vill man inte tala öppet om det?

Jag vet att vi har en styrelse som är väl påläst och de kommer vara noga med att allt går rätt till men jag skulle vara glad om man var lika noga med att det känns moraliskt riktigt också.

Jag blir trött, ledsen och funderar mycket över framtiden. Jag har full respekt för att man tycker och tänker olika men jag har ingen respekt för att man inte kan diskutera sina olika åsikter. I en klubb är det av största vikt att alla kan säga sin mening och att olika frågor kan diskuteras. I vår klubb verkar det omöjligt just nu.

EN sak vet jag dock säkert och det är att jag aldrig kommer att ge upp hoppet om min ras, jag kommer aldrig att ge upp hoppet om att ha en rasklubb med rak kommunikation, jag kommer att arbeta tills jag stupar för att förbättra rasens mentalitet och dessutom kommer jag så länge jag orkar jobba för att höja rasens rykte. Jag kommer att fortsätta göra mitt allra bästa i mitt val av avelsdjur och jag kommer att fortsätta träna och tävla med mina hundar för att se deras arbetskapacitet, jag kommer att fortsätta anordna läger och försöka sporra mina valpköpare att träna och aktivera sina hundar, och jag kommer förmodligen att fortsätta säga min mening högt och tydligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

       Hehe, jag kan inte annat än skratta. I flertalet föreningar där jag är verksam jagar man folk till alla uppdrag, men tjatar, övertalar, försöker motivera ibland till och med muta. Det är inte lätt att hitta entusiaster som vill arbeta idee...

Efter gårdagens inlägg och de starka reaktionerna på detta, kommer här ett (förhoppningsvis) kortare inlägg. När det gäller det andra stycket i gårdagens blogg är här ett förtydligande, det handlar inte om rykten, det handlar inte om skitprat om mina...

Jag bloggar alldeles för sällan tror jag, nu har jag massor med tankar som bubblar runt igen. Det har skrivits en hel del om Cesar Milan under hösten och nu senast i Hundsport. Många olika synpunkter huruvida hans metoder är bra eller inte. Själv har...

Ja, den som sa att tiden går fortare och fortare och den som nämnde att tiden går fort när man har roligt vet vad de talar om. Här hinns inte med mycket mer än hundar, hundar och hundar…..mina barn kommer med förvånade utrop om jag hinner med ...

Ja nu var det länge sen jag plitade ner något, det har varit sommar och med den mycket glädje och stor sorg. Det är först nu jag med tårarna rinnande kan sätta ord på min sorg. Under våren blev min älskade Pekka sjuk och förloppet var snabbt, straxt ...