Hehe, jag kan inte annat än skratta. I flertalet föreningar där jag är verksam jagar man folk till alla uppdrag, men tjatar, övertalar, försöker motivera ibland till och med muta. Det är inte lätt att hitta entusiaster som vill arbeta ideellt idag. Jag skrev flertalet föreningar, men kan faktiskt ändra det till alla……utom i en unik förening/klubb. Där står man helt plötsligt inför det rakt motsatta  !!! Man klamrar sig fast med näbbar och klor, struntar totalt i gängse ordning med valberedning och medlemmarnas val. Efter meddelande från valberedningen att deras namn inte kommer föreslås, läggs på klubbens hemsida ut att samtliga styrelsemedlemmar vars mandatperiod går ut, står till årsmötets förfogande, man föreslår alltså helt frank sig själva!

 Inte nog med att någon i denna styrelse tar sig för detta tilltag utan HELA styrelsen anser tydligen att det är helt i sin ordning att föregå valberedningens förslag. Även om personval måste företas känns det minst sagt märkligt att en styrelse föreslår sig själv, är det ens möjligt??

Under hela mitt föreningsliv som börjar bli ganska långt har jag aldrig varit med om något liknande. Intressant är att samma styrelse redan förra årsmötet hotade hela mötet med avgång om inte mötet röstade ja till ett av styrelsen framlaga förslag………Samma styrelse har under året, publicerat privat mailkonversation, tillsammans agerat så flera personer avgått ur nämnda styrelse pga olämpligt språkbruk med högst olämpliga öknamn rörande föreningens medlemmar, ändrat vår tidigare tvåvägskommunikation till att nu endast vara en kommunikation från ett håll, avskrivit vårt medlemsmöte till ett informationsmöte, kort sagt försvårat kommunikationen på alla plan. Någonstans känns det som det börjat bli en privat lekstuga istället för den medlemsklubb det en gång varit. Är det månne en språngbräda uppåt för delar av eller hela styrelsen?

Föreningens mål sades vara att ena medlemmarna…..ja, enligt min mening har det inte hänt någonting på den vägen, det som hänt är att styrelsen enat sig med de som tidigare inte var vatten värda, samma helt orimliga, olämpliga språkbruk användes redan då dock inte om samma personer.

I min naivitet trodde jag att i föreningslivet ville man ha förtroende att leda en klubb/förening inte ta sig det förtroendet själv    , när inte ett sådant förtroende finns då avgår man, men allt detta brukar och borde skötas på obligatoriska årsmöten…..

Läste på annat håll att denna förening håller på att skriva historia, frågan är om det är sån här historia man vill skriva??

Ja, jag slutar som jag börjar med ett glatt om än något förvånat skratt.      

Efter gårdagens inlägg och de starka reaktionerna på detta, kommer här ett (förhoppningsvis) kortare inlägg. När det gäller det andra stycket i gårdagens blogg är här ett förtydligande, det handlar inte om rykten, det handlar inte om skitprat om mina hundar, det handlar precis som jag skrev om rena osanningar och undanhållande av fakta om avelsdjur och detta av någon jag betraktat som en vän, punkt. Mer information om detta kommer ni säkert få, fick ett passande citat på fb igår, ”man kan lura någon då och då men man kan inte lura alla hela tiden”.

Jag känner mig ordentligt grundlurad vilket givetvis inte känns bra men en ordentlig ilska finns också inom mig, både för min egen del, rasen och inte minst våra valpköpare.

Den första delen rörde upp många känslor, fler samtal med tårar och tack för förståelse och några som kände sig uthängda och trampade på tårna, inte för att just dessa människor åsyftades men ämnet var tydligen mer känsligt än jag förstått.

Mina tankar rörde faktiskt det faktum att alla dessa människor som tvingas ta det tunga beslutet att låta sin bästa vän somna in kanske inte behöver vårt ifrågasättande, dom kanske faktiskt skulle må bättre av att mötas av respekt för beslutet och vi kanske skulle ha förtroende för att deras hundkunnande och deras kunskap om just deras hund räcker mer än väl. Dom mår så fruktansvärt dålig utan vårt skuldbeläggande. Kan vi inte ge förståelse kanske vi bara kunde vara tysta. Många gånger har vi inte en bakgrund, har aldrig träffat hunden eller ägaren och jag kan då tycka att det är förmätet att tro sig ha större kunskap än hundägaren och folk i dess närhet har.

Jag menar självklart inte att alla hundar som man inte kan ha kvar av olika orsaker ska avlivas, det finns massor med hundar som får alldeles underbara nya hem efter en omplacering, och jag kan tycka att hundar idag blivit allt mer av en slit och slängvara. Absolut inget jag stödjer men de hundar jag avser i bloggen är dom som faktiskt dras med så stora bekymmer att en omplacering inte är ett alternativ, varken ur djurvänlig eller människovänlig synpunkt.

Nu ska sista veckorna av 2013 ägnas åt att umgås med familjen, grannar och goda vänner, och så klart hundar, hundar och hundar. Hotellet är fullt fram till efter helgerna så familjen vet att frisk luft vankas.

Ha nu ett riktigt gott slut, ett gott nytt år och var rädda om er och era hundar.

Jag bloggar alldeles för sällan tror jag, nu har jag massor med tankar som bubblar runt igen. Det har skrivits en hel del om Cesar Milan under hösten och nu senast i Hundsport. Många olika synpunkter huruvida hans metoder är bra eller inte. Själv har jag endast sett ett fåtal avsnitt och det som slår mig allra mest är att jag tycker det ibland ska vårdas in absurdum. Mina funderingar runt detta har aktualiserats genom några av mina goda vänner som under sommar/höst blivit tvungna att ta avsked av sina hundar på grund av så stora rädslor blandat med stress att hundarna börjat bita omkring sig. Om rädslorna beror på stressen eller tvärtom ser jag som tämligen oviktigt men det som är viktigt är omgivningens reaktioner. Dessa människor som redan mår så dåligt ska dessutom behöva höra att en omplacering vore det bästa, att varje liv ska vårdas osv. Jag har funderat mycket runt detta och i mina ögon är inte det ett djurvänligt tänkande och inte ett människovänligt tänkande heller. Den här stackars hunden som redan mår så fruktansvärt dåligt att det enda den har kvar att ta till, är tänderna, ska då utsättas för en ny miljö, nya människor och ny stress. Den enda tryggheten som hunden haft i livet ska alltså utsätta sin förmodligen bästa vän för detta? Hur bra kommer den här hunden att må och hur bra kommer ägaren, som ändå måste känna att man utsätter sin vän för alla dessa påfrestningar, att må?

Vem står som moraliskt ansvarig den dag olyckan händer? Den dagen som det brister och allvarliga bitskador blir följden.

Har vi så dåligt förtroende för våra medmänniskor att vi inte inser att den dagen detta beslut vuxit fram, då är det ett genomtänkt beslut som visserligen gör oerhört ont i våra hjärtan, men det är ett beslut vi tagit som det bästa för vår vän!

Måste vi ifrågasätta och göra ont värre? Måste vi tro att vi själva vet bättre än den människan som levt med hunden och som till slut tagit ett tungt beslut? Ett beslut som tagits för hundens skull……..

De andra funderingarna handlar också om förtroende och vänskap, men i lite andra former. Som uppfödare har vi ett stort ansvar, gentemot rasen, uppfödarkollegor, valpköpare och inte minst mot våra hundar. Vi kan inte leva i en liten bubbla och avla utan ett nätverk med kontakter. Jag tror att jag i min brunögdhet är helt otroligt blåögd. Jag har inbillat mig att mina kollegor och vänner inom hunderiet haft samma inställning, jag har faktiskt trott att jag skulle bli informerad om allvarliga sjukdomar eller mentala problem innan jag parat, jag har inbillat mig att mina vänner faktiskt är mina vänner, jag har trott att vår gemensamma strävan för rasen förenat oss och inte att det skulle råda ren avundsjuka och missunnsamhet mellan oss. Jag har inbillat mig att vi alla har en mening med vår avel och att vi har ett gemensamt mål att föda upp friska, hundar både psykiskt och fysiskt.

Det här är inte första gången det delas ut käftsmällar till mig och jag har alltid tänkt att ”nåväl, är jag blåögd så får det vara så då, jag vill inte misstro alla i min närhet”, men denna gång vet jag inte………….Kanske ska jag låta min bruna ögon ta överhanden. Jag har ett mycket begränsat antal RIKTIGA vänner och kanske är det bara dessa jag ska lita på?  Det är svårt att inse att de man litat på och dessutom räknat som vänner går bakom ryggen, luras och faktiskt far fram med rena osanningar, och dessutom såna som i värsta fall inte mest drabbar mig utan hundar och valpköpare. Då kommer samma fråga som i första stycket, är detta djurvänligt? Tycker man att det är ok att lura andra med konsekvensen att det föds sjuka djur? Tycker man att det är ok att de valpköparna som köper dessa djur i god tror ska drabbas av både höga kostnader och ett stort lidande?

Det värsta av allt är att detta är människor som gärna framhäver sig själva som RIKTIGA djurvänner, de tycker att dom har den allra bästa synen på att djuren ska ha det bra………Det är människor som anses som seriösa uppfödare, och framförallt anser dom själva det. Jag tycker synd om alla valpköpare som ska sålla i den djungel som vuxit fram, jag tycker synd om vår ras när det inte finns mer respekt mellan uppfödare och mer respekt mellan ”vänner” men framförallt tycker jag synd om de människor som agerar så här. Dom kommer bli väldigt ensamma i slutänden. Det går inte att bete sig så här i dag utan att det kommer fram, informationen går alldeles för snabbt.

Jag har en dålig smak i munnen och den kommer nog att bli kvar ett bra tag.

Ja, den som sa att tiden går fortare och fortare och den som nämnde att tiden går fort när man har roligt vet vad de talar om. Här hinns inte med mycket mer än hundar, hundar och hundar…..mina barn kommer med förvånade utrop om jag hinner med deras födelsedagar (skäms på mig). Veckorna rinner på med träning, rastning, städning av boxar och tillbehörstillverkning. Helgerna fylls så klart av hundaktiviteter och då rycker mina barn och min man in på Hundhotellet……

Vi (Becke och jag) har dock hunnit med en helt underbar resa längs Norges kust och kom hem med batterierna fulladdade.

Under oktober har vi haft en kennelkorning, 8 hundar från vår uppfödning kom och till vår glädje blev 6 av dessa godkända på mentaldelen, 4 var sen tidigare godkända på exteriördelen och kunde därmed titulera sig KORAD. Jätteroligt att se alla hundarna längs banan. En hund bröt vi efter att ha konstaterat att hon var helt olik sitt vanliga glada jag och en kille hade lite jobbigt i banan och reagerade efter det på skotten. Sammantaget en mycket trevlig dag, stort tack till våra valpköpare som kom både nära och långt ifrån, den som hade längst åkte 80 mil!! enkel resa.

 Två veckor senare arrangerade jag ett tvådagars MH åt Collieklubben dit det kom 13 collie. Jag tycker det är fantastiskt bra att många väljer att göra en beskrivning på sin hund, ju fler vi får att göra detta desto mer kan vi planera vår avel och få de resultat vi önskar.

Emmas och mitt mål är att få alla i vår uppfödning att göra MH och vi selekterar vår avel mycket efter detta. Vi tittar INTE bara på kryssen utan försöker titta på hela kullar och även på hur de fungerar både i vardagen och i träning. Jag ser, i nästan alla mina kullar en röd tråd efter MH, det kan finnas mer eller mindre av egenskaperna hos olika individer men den röda tråden brukar kunna urskiljas. Jag har också sen länge försökt att se så många jag bara kan från min uppfödning på plats. För många år sen var jag på ett MH och där fick hundarna kryss i rutor som såg betydligt bättre ut än jag uppfattade och efter det har jag gjort vad jag kan för att vara med och göra min egen bedömning. Här kan jag faktiskt ge de som inte är så positiva till MH rätt, två hundar kan få samma kryss men ha helt olika kroppsspråk. Självklart är det tillfällen när jag inte kan åka och då får film bli alternativ två, här missar man dock i princip alltid det som händer mellan momenten där man också kan se om hunden är glad och självsäker eller orolig och ängslig. Jag försöker också titta på arbetskapaciteten, gärna resultat, jag vet att dessa inte nedärvs men jag tror att möjligheten till att kunna få resultat är högst ärftligt. Tävlar inte hundarna så tittar jag på samarbetsviljan, leklusten och uthålligheten. Många gånger håller inte hundarna det måttet jag vill, jag vill att de ska tillföra rasen något och jag vill att mina valpköpare ska kunna träna, tävla, ställa ut, leka eller ”bara” ha en orädd glad sällskapshund. Att vara uppfödare är inte lätt, varje kombination görs med en tanke att få trevliga hundar, tyvärr blir det inte alltid så hur stora ambitionerna än varit. Här kommer då det sista, nedvärderar man sin uppfödning om det inte blev så bra? Nu har vi utvärderat, vi har värderat men måste det kännas som en nedvärdering om allt inte blev bra? Jag tror att de flesta valpköparna älskar sina hundar och många gånger har de absolut inte några bekymmer alls, varken i vardag eller i träning, men det ÄR INTE samma sak som att den hunden har något att ge rasen eller det mål jag har i min uppfödning. Det är känsligt den dagen man väljer bort en tik eller hane ur aveln och ofta får jag frågan, men varför ”duger” inte min hund?? Det är inte en nedvärdering av vare sig en hund eller kull men väl en värdering av avelsvärdet för vår uppfödning.

Emma och jag har tillsammans ett mål med vår uppfödning och andra uppfödare har förhoppningsvis ett mål med sin avel, nödvändigtvis inte samma mål, och med det inte sagt att deras mål är varken bättre eller sämre än vårat, bara olika.

Tillsammans med utvärdering och värdering av mentaliteten och arbetskapaciteten måste vi självklart titta även på hälsan. Vi har alla officiella resultat att ta hänsyn till, som ögonresultat, HD och ED men förutom detta måste vi vara ärliga mot varandra med alla sjukdomsbitar. Vi vill inte ha epilepsi, DM, allergier, magproblem osv. Många av sjukdomarna kan vara orsakade av andra problem, en nervös, stressad hund kan ha både klåda och magproblem och det kan även trigga igång andra sjukdomar. Det är viktigt att alla delar hänger ihop, mentalitet och hälsa går hand i hand.

Vi försöker nog alla att ta reda på så mycket vi kan och använda de avelsdjur vi tror kan ge den hälsa och de egenskaper vi vill ha, ibland räcker inte det och då kan vi inte göra annat än att finnas för våra valpköpare och selektera i vår egen avel.

Jag skulle önska att det var en självklarhet för alla att utvärdera och värdera sin avel utan att nervärdera sin uppfödning.

Nu är det bara en vecka kvar till vårt nytillskott kommer hem och vi längtar så, spännande med ny ras, nya problem och nya människor.

Ja nu var det länge sen jag plitade ner något, det har varit sommar och med den mycket glädje och stor sorg. Det är först nu jag med tårarna rinnande kan sätta ord på min sorg. Under våren blev min älskade Pekka sjuk och förloppet var snabbt, straxt efter midsommar fick han somna in. Det har varit och är, oerhört tungt, vissa hundar kryper in under skinnet på en och Pekka var definitivt en sådan hund. Han var känd i hela grannskapet och i stor del av colliesverige, mig har han gett många gråa hår och massor med skratt. Vi har under 2012 tävlat en hel del och nått så fina resultat att han på årets läger vann priset som Årets Mironiksare 2012! Ett pris som delades ut under i princip allas tårar. Han är så väl värd det och jag är djupt tacksam att jag fick dela denna underbara hunds korta liv.

Mitt i all sorg går livet vidare, vi har genomfört Mironik’s läger för 10:e året i rad. Sen två år har vi lägret i Värmland och trivs förträffligt. Årets läger var nog det allra bästa (så säger vi varje år), god stämning, duktiga hundar, underbart väder (kanske lite varmt), härliga omgivningar, ja, det kunde inte ha varit trevligare. Tack till er alla som deltar och ger ny energi för ännu ett år. Efter den tunga våren har Cooper och jag äntligen kommit igång med både sökträning och lydnadsbiten, Gisa och jag ska gå en agilitykurs, ja, man kan säga att livet rullar på.

Colliebladet har kommit och i detta ett antal sidor med frågor från medlemsmötet i Laholm och styrelsens svar på dessa. Mycket av det som skrivs får mig onekligen att höja på ögonbrynen men det mest markanta är att man nu försöker påstå att det är olyckligt att några har uppfattat ordförandes uttalande på årsmötet om att ställa styrelseplatserna till förfogande som ett hot. Ja, inte vet jag, om det inte skulle tolkas som ett hot kanske det skulle ha meddelats i förväg att detta var avsikten. Medlemmarna hade då haft möjlighet att använda de 2 veckor som förslaget funnits till beskådande till att fundera dels över förslaget och kanske också fundera på nya namn till styrelsen?

Jag reagerade också rejält över att det till hösten kommer att genomföras diskussionsmöten ute i lokalområdena (även om jag principiellt tycker att det är helt rätt väg att gå och borde vara i alla ärenden), dessa möte har till avsikt att ge alla medlemmar möjlighet att delta och framföra sina åsikter, senast ansåg ju styrelsen att medlemmarnas åsikter endast skulle ”innebära låsningar och tidsfördröjningar”. Ja, av detta kan vi anta att antingen har styrelsen tagit lärdom och kommer i fortsättningen att ta del av medlemmarnas synpunkter eller så är det så att viktiga beslut inte ska kunna få ”låsningar” bland medlemmarna men annat kan vi få tillfälle att kommentera??

Återigen får vi också höra att styrelsen har ”högt i tak”! Jag vet inte om det inkluderar de öknamn som framkommit att icke samtyckande medlemmar ges? Förvånande är i alla fall att det inte verkar finnas någon ånger utan endast ett indignerat konstaterande att ”tystnadsplikten har brutits”!!

Nåväl, inget nytt under solen, det är samma kommentarer som vi hört ett antal gånger nu och jag kan bara konstatera att vi inte har samma inställning till hur ett styrelsearbete ska drivas.

Något förvånad läser jag dock på fb att de som har åsikter mot styrelsens agerande är,

”upptagna av styrelsebyten och öknamn!!! Istället för att ägna sig åt att förbättra rasen….” Förstår inte riktigt vad som avses, jo, styrelsebyte är kristallklart, och visst, jag vill ha en styrelse som inte använder kränkande tillmälen om sina medlemmar, jag vill ha en styrelse som ger sina medlemmar chans att sätta sig in i och ge åsikter i olika frågor osv………,men öknamn?? Vad avses då, eftersom det är jag som vill ha styrelsebyte är det då jag som ger öknamn?? Eller är det att jag reagerar på att medlemmarna kallas för diverse saker som inte är så trevliga?? Och till sist, istället för att ägna sig åt att förbättra rasen! Jag vill nog påstå att jag gör mitt allra bästa för att förbättra rasen, i alla fall om vi pratar mentalitet, och det gör många med mig!!  Även om vi ogillar styrelses arbetssätt……..

Skrivande frågar gång på gång vad en ny styrelse skulle arbeta med som är bättre än den nuvarande, ja, inte vet jag! Jag har inte tyckt att vår nuvarande styrelse ägnat sig åt fel saker (utom möjligen den nya kullistan, men det är en personlig synpunkt), det är HUR styrelsen agerar jag vänder mig mot.

I en punkt är vi dock eniga och det är ogillandet i grupperingen VI och DOM, vi föder alla upp samma ras och rasen gagnas definitivt inte att en uppdelning, vi behöver varandra och borde kunna respektera varandra även om vi har olika intressen och inriktning på vår avel, jag respekterar däremot inte avel på rädda individer.

Har i skrivandes stund en helt underbar valpkull som ger glädje varje dag bara genom att finnas till, vi ser fram mot att följa dessa under hösten, precis som vi med spänning följer Vildas och Zenonis nya barn som inom kort börjar närma sig ½ året.

Ett spännade valpköp planeras också  

På uppmaning kommer här skrivelsen som vi författade  för att överlämnas på medlemsmötet i Laholm. Det har nu kommit till vår kännedom att fler vill skriva under. Maila gärna namn och medlemsnummer till Wande Forsberg eller PM:a henne på fb. Skrivelsen kommer här nedan:

"Med tanke på vad som hänt inom SCK det senaste året har vi undertecknade 6/7 2013 allvarlig kritik mot styrelsen sätt att agera det senaste året. Det faktum att två suppleanter... avgått, liksom tre personer från kommittéerna, tyder också på att styrelsen inte fungerar tillfredsställande. Vi, medlemsmötet, anser att:

1) det är inte acceptabelt, ur demokratisk synpunkt, att styrelsen börjat fatta viktiga beslut utan att ta hänsyn till medlemmarnas åsikter, inte heller att den tvingar igenom beslut på ett årsmöte genom att hota med avgång om dess förslag inte antas av årsmötet

2) att styrelsen har agerat självsvåldigt och odemokratiskt i flera frågor som:
a) villkor för valphänvisning (där styrelsen hotade att avgå om årsmötet inte godkände dess förslag)
b) vad som ska gälla angående ögonresultat,
c) vilka medlemmar i styrelsen och kommittéer som får yttra sig fritt och utan att styrelsen bestämt vad de får säga (som i fallet med Anita Braxenholm som gjort en ovärderlig insats för medlemmarna och nu belagts med munkavle av styrelsen).

3) att styrelsen vidtagit ett antal andra mått och steg för att försvåra diskussioner om såväl rasen som styrelsens ageranden, både på Face Book och inom föreningen, och försökt införa en ordning med envägskommunikation från styrelsen till medlemmarna (se ex. dagordningen för detta möte).

4) att styrelsen agerar nonchalant mot medlemmarna när endast ett par av dess medlemmar infinner sig till det medlemsmöte, som enligt styrelsens ordförande, ska ge medlemmarna möjlighet att diskutera rasen och föreningens agerande sinsemellan och med styrelsen.

Av dessa skäl anser vi att styrelsen bör informeras om att den är vald av medlemmarna för att arbeta i enlighet med medlemmarnas önskemål, inte för att försöka tvinga medlemmarna att underordna sig diktat från styrelsen. I en demokratisk förening är det majoriteten av medlemmarna som bestämmer i viktiga frågor, inte styrelsen."

Årets SM är avslutat. Jag hade detta år tyvärr ingen möjlighet att närvara, nya valpar föddes i veckan före och massor med arbete ligger på.

Det var inte någon bra känsla att vara hemma, jag hade så gärna velat närvara både för att själv tävla, heja på och stötta mina valpköpare och givetvis alla andra som tävlade och sist men inte minst närvara på medlemsmötet. Nu vet jag inte längre om det var ett medlemsmöte eller ett informationsmöte?? I mitt förra inlägg kunde ni, i mitt ifrågasättande av styrelsens frånvaro från årets enda medlemsmöte, läsa att vice ordförande upplyste mig om att det fanns fler medlemsmöten/år. I vidare kontakt kom ett helt annat besked, då fick jag reda på att medlemsmöte var det inte frågan om alls, det var informationsmöte!! där styrelse och medlemmar skulle informera varandra. Jag tycker inte att jag har någon större läsförståelseproblematik, men svaren motsäger varandra så till den milda grad att jag blir något förvirrad…….

Nåväl, medlemsmöte var det utlyst som och kallat till, och ett medlemsmöte blev det, dock med endast två deltagare från styrelsen. Många frågor lästes upp och jag ser verkligen fram mot att få svar på dessa, en skrivelse från ett antal medlemmar, däribland jag själv, lästes upp och lades som bilaga till protokollet. Skrivelsen handlade om styrelsens i vårt tycke olämpliga agerande i många olika delar sen årsmötet. Jag har skrivit detta många gånger tidigare och jag vill återkomma till det igen, för min del handlar det inte om styrelsens förslag till kullista i stället för valphänvisning. Jag tror inte att det är rätt väg att komma tillrätta med mentalitetsproblemen, MEN det är bara vad jag tror och inte alls sagt att jag har rätt i det. Det jag däremot tycker har blivit helt galet är hur styrelsen agerat, egentligen sen konferensen vi hade i februari. Jag tycker givetvis att förslaget skulle ha presenterats där för deltagarna, jag tycker att det skulle ha ventilerats i lokalområdena innan beslut togs, då hade stor del av medlemmarna kunnat säga sin mening om utformningen och förslaget i sin helhet. Jag tycker INTE att man skickar ut en text på remiss med en svarstid på 1 vecka! Jag tycker inte om att man försöker styra information och gillar inte heller att man inte har förtroende för de man delegerat uppgifter till. Jag gillar inte att man försöker tysta ner frågor och diskussioner om rasen, har man en fb sida där man inte vill ha den debatten borde hänvisningar till sidor där det tillåts välkomnas. Jag gillar inte att man maktfullkomligt plockar bort medlemmar från klubbens sida utan att meddela de berörda om att detta har skett och orsaken till det. Jag gillar inte heller att man plötsligt stänger ner klubbens fb sida utan minsta förklaring.

Efter årets medlemsmöte kan jag säga att det jag gillar minst av allting är det som framkom om styrelsens benämningar av sina medlemmar. Det är så ofattbart att man tillåter sig att tycka att det är ok att kalla de som har avvikande åsikter saker, riktigt fula öknamn som quisling och andra minst lika nedsättande kommentarer. Jag googlade på ordet quisling och finner till min bestörtning betydelsen, ”förrädare” som samarbetar med fienden!!  Är det vad den styrelse som vi valt tycker att medlemmar som uttrycker SIN åsikt bör kallas. Den etik som borde finnas i varje vald styrelse verkar helt ha försvunnit, och det värsta av allt är att i stället för att skämmas som sig borde, väljer man att sucka över synpunkter som framförs och ifrågasätta tystnadsplikten!! En tystnadsplikt är till för att man i ett normalt styrelsearbete inte ska yppa något utanför styrelsen, men att kalla sina medlemmar vid dessa tillmälen kan knappast kallas normalt.

Jag förstår nu varför två medlemmar i styrelsen valt att avgå i förtid. Jag antar och hoppas dessutom att det är skammen över dessa tillmälen som gjort att resten av styrelsen valt ”andra åtagande” och/eller drabbats av ”värmeproblem”, än att se årets SM med vidhängande medlemsmöte till prioriterat görande.

Jag hoppas att dessa människor som ni valt att ge öknamn inte får det berättat för sig eller att de väljer att inte ta åt sig av elakheterna!

Jag skäms över min klubbstyrelse och hoppas att också de skäms över hur de behandlar sina medlemmar!

Årets Collie SM närmar sig och fler och fler funderingar kring vad som händer i vår klubb infinner sig. Under mina år i klubben som faktiskt råkar sammanfalla med vår ordförandes, har vårt SM varit något styrelsen sett fram mot med stor glädje. Flera i styrelsen har tävlat eller ställt ut och de övriga har funnits på plats som åskådare. Min uppfattning är att större delen av styrelsen har funnits på plats. Jag gjorde ett försök att kontrollera detta genom protokollen från tidigare års medlemsmöten. De jag har kunnat kontrollera har bevistats av minst 5 styrelsemedlemmar, tyvärr saknas några bilagor från medlemsmötena där deltagarna antecknats, ordförande har blivit uppmärksammad på att dessa saknas och att jag vill ha tillgång till bilagorna så snart de kommer till rätta.

Jag blev så fundersam över att endast två styrelsemedlemmar, och då varken ordförande eller vice ordförande, kommer att närvara att jag beslöt att gå direkt till källan och fråga hur detta kommer sig.

Första frågan gick till ordförande, jag fick till svar att en utställning i Norge där vederbörande skulle döma var anledningen till frånvaron på vårt SM och sen kom ytterligare en förklaring, "men med tanke på tidigare års medlemsmöten och jag har varit med sedan 2004, har man inte varit särskilt intresserad av att vare sig delta eller diskutera, det har varit mest en ensidig monolog från styrelsen om att informera lite om vad som händer".

Ja, men även ordförande i styrelsen borde ha insett att detta inte gäller för årets medlemsmöte, frågorna är många.

Nåväl, vår vice ordförande då? Enligt min menig är man ju vald till vice precis av den anledningen att man ska ersätta när den ordinarie inte kan/vill närvara.

Svaret kom, först meddelades jag att mötet under SM inte är vårt enda medlemsmöte under året utan att det både på konferensen och på lo konferensen förs medlemsmöten, men var är dessa protokoll då?? Jag har letat på hemsidan utan framgång. De enda protokollen från medlemsmöten som återfinns är i samband med SM!! Ja och så kom vi till orsaken till utebliven närvaro vid årets SM, jo, både vår vice ordförande och hans hund har lite svårt att tåla värmen, så ett SM i södra Sverige passade inte alls in och " Eftersom jag varken tävlar eller ställer ut på Collie-SM, så har jag andra engagemang under de dagarna" Han påstod vidare att både hans och ordförandes medverkan endast hade varit en symbolhandling!!

Jag måste säga att jag finner det högst anmärkningsvärt att som förtroendevald till vice ordförande, alltså menat att ersätta ordförande i de fall denna uteblir, anse att det är ok att ha andra engagemang under årets SM dagar.  Mycket märkligt är också att det anses att ordförande och /eller vice ordförandes närvaro vid klubbens medlemsmöten endast skulle vara en symbolhandling!! 

I hans svar framkom dessutom att någon diskussion inte alls var planerad, trots att man tidigare uppmanat medlemmarna vid flera olika tillfällen att komma till medlemsmötena av just den anledningen, och så skriver han vidare att "Rent principiellt är det svårt att besvara frågor eller föra en diskussion på ett medlemsmöte". Ja, kanske är det så, men VAR ska vi föra diskussionerna då?? På SCK's fb sida är det totalförbud för i princip varenda inlägg! Nya medlemmar frågar om inte en sida där vi får prata mentalitet och exteriör kan startas, dessa sidor finns redan, både Colliehälsan och Colliesällskapet, men varje hänvisning till dessa censureras omedelbart bort. Det har till och med gått så långt att man plockar bort medlemmar från fbsidan och detta utan minsta förklaring. Vill man inte längre att vi pratar om vår ras? Jag vidhåller att det inte är farligt att ha olika åsikter utan det är utvecklande, det kommer att gynna både rasen och klubben om olika åsikter kommer till tals. Självklart kan det ibland hetta till men enligt mitt förmenande överväger fördelarna stort.

Jag börjar dock misströsta, jag tror inte längre att vi kommer få några svar, jag tror inte vi kommer få en förklaring till hur det kunnat bli så här, jag skulle vilja kunna förstå vart man vill komma och jag önskar att någon i styrelsen eller alternativt ett gemensamt besked kunde komma med vad de vill uppnå, jag undrar, varför vill dom inte förklara sina motiv för oss. Någonstans sen årsmötet har kommunikationen försvunnit och jag förstår inte! Kan de inte kan möta oss, förklara, försvara sina åsikter, prata, diskutera och komma fram till en förståelse för varandra.

Idag hörs röster om att det hela tiden varit så här. Det är bara fokus som flyttats från en grupp till en annan och det kanske stämmer. Det kanske är så att andra tidigare blivit överkörda men att vi då samtyckt med styrelsen och inte insett hur besluten tagits.

Det som skulle gynna oss i dag vore om vi tillsammans, styrelse, ”mentalivrare”, ”exteriörivrare” och alla vi som tycker att vi bara är ”collieivrare” kunde få till en gemensam målbild om hur vi vill arbeta framåt, hur vill vi ha vår collie, på vilka punkter kan vi enas och varför kan vi det inte på andra?